Power and Strength

Ett plötsligt infall att skriva. Ett oväntat begär av oral tömning. Själslig uppstötelse. Går det att beskriva de senaste veckorna? Jag finner det påträngande invecklat. Lite som en sjukdom utan diagnos. Sådana som uppstår av psykiska men snarare än av muterade bakterier och resistenta virus. Det verkar vara av den arten att ju fler böcker och ju fler ord jag hör om kärlek, meditaion och andlig kontakt desto mer distaniserad och arg blir jag. Mina sår tycks vara fler och djupare. Jag tror faktiskt att de svider lite mer än vanligt också. Mitt ganska dämpande dömande har ackumulerat till något jag inte kan hantera och jag river mitt hår i en förvirrande afasi. Jag har ju skapat mig den lilla värld där jag har bäst förutsättningar för min egen illusoriska harmoni, gjort alla de sakerna jag ansåg nödvändiga för att fungera och driva mig själv framåt. Ändå finner jag mig så fruktansvärt förbannad. Utom mig. Som att jag hela tiden försöker dränka mig själv i onda tankar om världen. Något fastnade i alla fall från förra boken. Så fort jag pekar på någon pekar jag med tre fingrar på mig själv. En skrämmande insikt. Det kanske är därför jag är så arg. Ilskan egentligen riktad mot mig själv. Dömandet, besvärjelserna och skulden. När jag känner mig sviken är det egentligen min egen skuld över alla människor jag själv svikit? Den okomplicerade varelse jag försökt upprätthålla det senaste halvåret blev just uppäten av mitt vilsna lilla barn, fylld av komplexitet, frågor och sökande.

Det värsta är flyktbeteendet. Jag är expert på att fly. På ett dåligt sätt. I flykten nafsar martyren mig i hälarna som det lilla monster det är. Aldrig bli en martyr. Det värsta av straffen. Ynklig, patetisk och självuppoffrande suckar. Jag anser mig inte vara värd någonting som martyr. Och jag har rätt. Det är jag inte. En martyr suger ut energi ur relationer och torterar sin avkomma. Så jag kan ju sitta där i min flykt och självhat ... och tycka synd om mig själv. Ta en kaka till kaffet på det och skåla över min egen triumf. Jag försöker tänka på de gånger jag inte flytt. När jag stått pall och försökt. Hur det inte fungerat en enda gång. Inte konstigt att jag hellre flyr än illa fäktar, stänger ute människor och går min egen väg.

Ville bara sga hej och godnatt. Håller på att flytta bloggen och bli klok på något som jag inte kan någontong av, men jag tror det är ganska lätt. Huvudet är för trögt för tillfället. Imorgon blir en lång dag, flera pass på schemat bl.a. mitt längsta distanspass jag löpt någon gång. Fick idag reda på att jag har helt fel löparskor. Kändes sådr med tanke på att de är relativt nya. Hur som helst. Jag bloggar mer imorgon. Nu ska jag sova sängen.

Nu har jag tränat med min Suunto t4d i åtta dagar (en vilodag) och jag måste säga att jag är fantastiskt nöjd med den. På dessa dagarna har jag:

Tränat 20 pass
Vilket har tagit 16 timmar och 57 minuter
Förbränt 10259 kcal
Haft ett genomsnitt på 146 BPM vilket motsvarar 75% av maxpuls
Tid
Gym: 7 timmar och 13 minuter
Spinning: 4 timmar och 2 minuter
Powerwalk: 4 timmar och 1 minut
Löpning eller crosstraining: 1 timma och 40 minuter

De dagar jag tränat (haft en vilodag) har jag i snitt förbränt 1465kcal per dag.

Jag tycker det är skitbra. Nu när jag har skaffat mig bättre koll på mitt matintag (i kcal) så att jag kunnat räkna ut min ungefärliga förbränning. Det här är jätteviktigt för mig eftersom jag vill bygga muskler. Jag tänker inte bli någon hysterisk kaloriräknare, men jag vet att det är en viktig del i byggandet att jag äter tillräckligt. Alltså, det gör jag egentligen inte. För att ligga plus minus noll på förbränning skulle jag behöva öka mitt intag med nästan 50% just nu. Och vill jag bilka skulle jag behöva äta dubbelt så mycket. Det gör jag inte för att jag vill tappa i fett och jag känner samtidigt att jag får i mig tillräckligt med näring. Grönsaker innehåller lite kalorier, men tillför mycket näring. Det tyngsta jag äter i matväg är mitt underbara jordnötssmör som endast står för 100-200kcal om dagen. Pff. Det är som att kasta in vedträn i helvetet kan jag säga.

Egentligen var ju detta en liten utvärdering av min pulsklocka. Det enda jag kan säga är att om man gillar siffror och statistik så är det här THE SHIT. Att varje kväll få plugga in USB-sticket och göra en trådlös överföring av dagens aktiviteter är som en liten belöning för allt slit. Det blir så mycket lättare för mig att hålla reda på allt också. Mycket lättare än att sitta och föra in allt i excel, gissa sig fram till förbränningen och intensiteten på passet. Mina gympass har redan förbättrats och jag vet att de kommer att fortsätta göra det med det här verktyget. Sedan behöver man inte vara så speciellt teknisk. Den är buslätt att förstå.

Jag saknar keso ibland och när jag gör det äter jag en sked när jag mixar egen sallad på salladsbaren vi åker till på lunchen när ingen har med sig. Det gillar jag förresten, att alla mina kollegor nästan alltid har med sig lunch. Men det blir nog inte som det var förr.

Till mellanmål nuförtiden äter jag ofta en halva avokado, kanske ett ägg, en frukt, smoothie eller en lätt soppa av t.ex. tomat, blomkål, broccoli eller jordärtskockor. Funkar suveränt bra måste jag säga. En kopp soppa (inte varma koppen eller keldas, utan hemmalagad!!), ett ägg och en frukt är det absolut bästa för att jag ska hålla blodsockret stabilt till lunchdags. Andra mellanmålet blir oftast bara en frukt och lite nötter. Första är nämligen det viktigaste för mig.

Dags för en kväll med bara konditionsträning. Igår var det bara styrketräning. Måndagar och tisdagar är min tuffaste veckodagar och mot helgen trappar jag ner för att komma igen och köra järnet på helgen. Jag tycker det passar bra in i veckocykeln då jag vanligtvis är piggast i början av veckan och på helgen. Jag tänkte köra själv på crosstrainern med hörlurarna inpluggade (har jag berättat att min fantastiska klocka synkar med konditionsmaskinerna?). Har en perfekt låtlista som passar så bra med den hastigheten jag vill köra. 10km är det främsta målet. Allt annat är bara plus. Är grymt sugen på att dipsa lite idag, men träningsvärken härjar även där. Kanske ska ta och träna bort den? ;)

Axlar igår igen. Inte ett sådär perfekt pass, men skönt och träningsvärken har smygit sig på redan idag. Det är så skönt att ha splittat på fyra pass när man kör 6 pass i veckan. Det blir en skön rullning på nåt sätt och så slipper man längta ;)

Övningar från igår då, allt utom snurr med viktskiva i 4 set och 8 repetitioner:

1. Knäböj, 85kg
-
SUPERSET
2. Blottaren (kryssdrag i cable), 2x10kg
3. Framsida axlar i cable, 20kg
-
4. Sittande vadpress, 30kg
-
5. Stående vadpress, 40kg
-
SUPERSET
6. Sittande axelpress, 2x14kg
7. Snurr över huvudet med viktskiva, 15kg
-
8. Sit-ups på lutande bänk med lätt axelpress, 5kg
-
9. Benlyft i ställning
-
SUPERSET
10. Shrugs, 14kg
11. Hantellyft för utsida axel (på sida på bänk), 6kg
-
Nedan har jag lagt in en skärmdump på sammanfattningen av passet. Jag snittade på 69% av maxpuls vilket är där jag brukar ligga på en gympass, och peakade på 87% av maxpuls vilket är jättebra. Som man ser under "Body" ligger jag mest i zon 1. Det är där jag återhämtar mig för att köra nästa set och där kan det gå riktigt trögt. Speciellt när jag ligger i startgroparna och börjar tagga igång. Så när pulsen går under 60% av maxpuls piper klockan och jag kör nästa set. Jag kan ändra gränserna när klockan piper och tänkte kanske experimentera med det och lägga nedre gräns för zon 1 på 70% av maxpuls för att höja intensiteten på passet en aning. De senaste dagarna har jag funderat på om det finns någon ensam själ som är lika nördig som jag därute. Hahaha.  

Wihooo! Jag ska flytta min blogg till bloggnätverket Spotlife eftersom jag blivit utvald till deras nya satsning! Detta ska bli så himla kul! I somras sökte jag som premiumbloggare, men hade ingen riktig nisch då och det är en ganska viktig sak om man bloggar. Har redan registrerat mig där och kollat lite på hur plattformen är uppbyggd, och än så länge fattar jag nada, haha. Det ger sig och jag skall flytta allt innehåll från den här bloggen dit. Samma namn, koncept och tanke. Har en plan på lite fler bilder (hur svårt kan det vara egentligen) och mer tips på övningar. Men mest kommer det att handla om resan till klassikern. Det går inte en timme utan att jag tänker på det. På ett bra sätt alltså.

Sitter och filurar i min säng, lyssnar på tv:n från övervåningen och inväntar någon form av reaktion på den mat jag valt att äta idag. Det finns en sak jag fortfarande är väldigt svag för som inte ingår i min kost. Smörgåstårta. Man fyller år en gång om året och man fyller 22 en gång i livet. Jag vägde noga för- och nackdelar imorse innan jag beställde den, men släppte tyglarna om mitt tänk vad det gäller hälsosam mat man mår bra av kontra motsatsen. En halv semla på det och jag förbereder mig för en ganska orolig mage och en eventuell sockerbaksmälla, men jaja, jag kan ta det. Om jag äter nyttigt 364 dagar om året så känns det ändå okej.

Jag var på gymmet innan idag såklart. Inte missar väl jag ett axelpass! Never! Gav mig på hantlarna på 14kg vardera på axelpressarna idag. Pallade 2 set och kände mig nöjd med det. Minskade dem till 12kg så att jag skulle orka fortsätta supersetsen med snurr över huvudet med viktskiva (15kg). Håller uppe pulsen och jag fick jobba hårt idag (mycket pust och stön, haha). Ökningar är inte helt plättlätt. Mycket mentalt det där. Älskar styrketräning. Imorgon blir det kondition. Vad vet jag inte riktigt än. Trodde jag skulle fått ett spinningpass, men det ser ut som ett pass på crossen eller eventuellt den där backträningen jag inte riktigt vågat ge mig på än pga foten.

På jobbet var jag glad idag. Ingen hade någon aning om att jag fyller år, men det gör absolut ingenting. Hemma blev det värre och jag känner mig på allt annat än gott humör. Tänker jag på träningen blir bättre, men i övrigt ganska tråkigt.

Lite olika bilder och jag är inte helt avslappnad på den till höger, men den säcken potatis till vänster känns som ett dåligt skämt när man ser det så här.

2 veckor: -10 centimeter (-10)
4 veckor: -21,5 centimeter (-11,5)
6 veckor: -27 centimeter (-5,5)
8 veckor: -27 centimeter (0)
10 veckor: -32 centimeter (-5)
12 veckor: -41 centimeter (-9)
14 veckor: -43 centimeter (-2)

Det tuggar på i vanlig ordning. När jag mätte mig i söndags morse var det på gränsen att jag hade minskat den centimetern i midjan och den på höften, men helgens hårda arbete gav resultat och i måndags testade jag igen eftersom jag kände att det nog hade förändrats lite till ändå och se det hade det gjort! Höften går riktigt trögt. Mina lovehandles gillar att bo på min kropp och så gör även min rompa. Det är de ställen kvinnor vanligtvis lagrar fett (och enligt många ska ha fett). Jag är inte emot kvinnliga former på något sätt, men sen jag blivit av med nästan 10cm på rumpan kan jag ju känna att jag är lite mer proportionerlig. Att mina celluliter på lår och rumpa nästan är helt borta känns som den största segern. De har inte förstört mitt liv på något sätt, men jag mår bra mycket bättre utan dem. Som en dålig pojkvän, typ.

Det bästa för att fortsätta minska på rumpan och höfterna är att träna kondition. Just nu kan jag inte springa på grund av min fot, men jag bytte ut förra veckans konditionspass som vanligtvis består av 1-2 spinningpass (denna veckan 1) och 3 löppass till 3 spinningpass och ett pass på crosstrainern gymmet så ordnade det ju sig ändå. Belastningen på foten blir mycket mindre både på cykeln och crosstrainern som tur är. Jag trodde jag skulle gå under utan löpträningen, att jag skulle tappa, men det finns fler sätt att hålla uppe flåset.

Det är nog så att jag minskat det "värsta" nu och nu blir det nog lite mer tålamodskrävande att fortsätta i denna riktningen. 14cm kvar. Sedan är jag i hamn och därifrån kan musklerna bara växa. Fördelningen på vad som är kvar ser ut så här:

Vad: -5cm -klar!
Lår: -10cm 2cm kvar
Rumpa: -9cm 8cm kvar
Höft: -8cm 3cm kvar
Midja: -6cm 3cm kvar
Byst: -5cm -klar!

Håller man på med den här listan så är det ju ganska uppenbart. När jag tränar. Ingen kan ju svara något annat. Men sen finns det faktiskt något som gör mig lugn ända in i själen och som gör att jag släpper allt. Såklart innefattar det fysisk ansträning. Det finns ingenstans jag mår så bra som när jag är på fjället. Vidderna, luften, vattnet, vinden och höjderna. Svett som rinner, världens mysigaste och varma sovsäck, mat som smakar bra vad det än är. Då är jag lycklig. Jag har inga problem och allt jag behöver för fem dagar i en väska. Lägereldar, funktionskläder, sköna kängor, tiden och ron att tänka färdigt de tankar som kommer till en, ställa de frågor som bara kommer och i övrigt ägna sig fullständigt åt kroppens mest basala behov, äta, bajsa och sova.

Den enda planerade vandringen jag har är i slutet av augusti. Så fort jag blir påmind eller börjar tänka på det längtar jag så att det gör ont. Jag längtar till Kiruna. Jag längtar efter bilresan dit, stoppet i Örnsköldsviks Fjällrävenoutlet, timmarna i bilen, alla människor. Fjällena runt Kiruna är min fristad på jorden och där mår jag som allra bäst.

Fullkomligt omöjligt att inte älska en sån här morgon

Jag är helt slut. Helt paj i musklerna och i huvudet. Måste verkligen sova nu. Ska bara berätta att jag även idag gjort två grymma pass och klarat min första chins. Jag blev helt chockad. Jag testade mest bara på skoj för att jag stod vid den ställningen och körde dips. Fick förresten hjälp av en kille idag som tittade när jag gjorde dem så att jag gör rätt. Ur träningsvinkel gör jag rätt. 90 grader. Då förstör man ingenting, men sen ville jag känna på hur tävlingsdipsen går till och han sa till när jag var nere med axeln under armbågen. Varför vill jag veta det? Haha. Det tar vi en annan dag. Jag måste sova nu. Deadline och utskick imorgon. Också nånting om att jag blir 22, men det kommer springa ganska obemärkt förbi. Jag vill mest bara se till att inte missa en auktion på tradera som jag vill ha. Kan dock inte bestämma mig för om jag vill ha ett par ljusa eller mörka. Stort dilemma just nu, men det lutar åt de mörka.

x Vi som slog in skolböckerna i diverse fina skydd för att vi behandlade dem med respekt.
x Vi som kan skillnaden mellan discodans och tryckare.
x Vi som på egen hand klippte i våra jeans innan de började säljas söndertrasade.
x Vi som har sparat en blå/röd kudde fylld med märken såsom silverfisken och baddaren.
x Vi som någon gång har haft en OKEJ-poster upphängd på väggen.
x Vi som var tvungna att blåsa i våra Nintendospel för att de skulle fungera.
Vi som samlade på allt - främst kapsyler.
x Vi som var den första generationen som kunde zappa mellan Skurt och Björnes magasin.
Vi som i våra egna dagböcker inte kunde undvika att använda sammafraser som i Berts Dagbok.
Vi som försökte allt vad vi kunde att bygga lika fina trädkojor och hitta lika coola 'gömställen' som det fanns på TV.
x Vi som började 'hänga med våra polare' när det blev för ocoolt att 'leka med våra kompisar'.
x Vi som jublade när gröna/svarta tavlan byttes ut till whiteboards i skolan.
x Vi som hade bänkar med lock på i skolan.
x Vi som fick hjälpa läraren att trycka på play på videoapparaten.
x Vi som fyllde våra cykelhjul med kulor eller spelkort för att det skulle låta så mycket som möjligt när vi flög fram.
Vi som trodde att vi skulle bli rika när vi efter många år skulle sälja våra kulor, ishockeykort och pogs.
x Vi som spelade in musik på kasettband genom radion.
x Vi som gick från altavista till eniro och från eniro till google.
x Vi som frågade chans på någon ny varje vecka.
x Vi som hittade på ett eget språk för att kunna sjunga med i engelska texter.
x Vi som drack Cuba Cola och Jaffa.
x Vi som var närvarande medan myrornas krig fortfarande gick på TV.
Vi som var för coola för vanliga sällskapsdjur och skaffade vandrandepinnar.  
Vi som smällde äkta tiger-smällare och thunder kings.  
x Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen.
Vi som tvingades runt för att sälja bingolotter/Kvällsposten varje vecka.
Vi som fick fler finnar av Clearasil.
Vi som hade förstaklickare-kepsar.
Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten.
x Vi som läste Lyckoslanten.
x Vi som kallade 1:orna för ettakladdare.
x Vi som tyckte det var värt tiden det tog att surfa med 56k-.
x Vi som lät mamma fläta hela håret i små flätor när håret var blött, och sen sov på dessa under natten för att få vågigt hår till kommande skoldag.
Vi som har en väldigt härdad men ändå öm nintendotumme.
x Vi som fick förbud att använda tamagoshi på lektionerna.
x Vi som spelade snake på datorn som små innan det dök upp på mobiltelefonen i tonåren.
Vi som älskade bockastyren och max antal växlar på cyklar.
x Vi som var de som började med Lunarstorm och vi som tog jävligt lång tid på oss innan vi hade hjärtat att sluta med det.
x Vi som lärde känna Robert Gustavsson genom Björnes Magasin och inte Parlamentet.
x Vi som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på kassetband.  
x Vi som fick de blåaste tungorna av Vira Blåtira.
x Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 istället för 90 000. 
x Vi som gjorde fingerlekar med garn såsom vaggan, eifeltornet, slipsen, fiskenätet.
x Vi som kunde ringa in och få chansen att spela Hugo i direktsändning för att vinna sega råttor av SofiPropp.
Vi som glömde skrivstilen snabbare än vad vi lärt oss den.
x Vi som vet hur man gör popcorn på spisen.
Vi som fortfarande kallar Twix för Raider.

Så klockrent. Speciellt allt med datorer och TV. När man ser det så här är det inte så svårt att tycka om att ha växt upp på 90-talet. Det känns ganska fint faktiskt.

Jag har många jag inspireras av på olika sätt. Jag delar upp dem i olika kategorier:

Snyggaste Body Fitness-kroppen
Michaela Augustsson

Tjejen vinner alla kategorier. Förutom att hon har grymt snygg kropp, styrka och ett häftigt träningsupplägg så verkar hon jättetrevlig med mycket humor. En girl-next-door. På ett bra sätt. Sen är hon fruktansvärt målmedveten och det gillar jag. Människor som väljer te på café med sina vänner för att dieten är viktigare än smaken av socker och grupptrycket gillar jag.



Gulmedaljören
Therese Alshammar

Vad ska man säga? Tjejen är 34 år och har plockat 67 mästerskapsmedaljer (EM, VM, OS) sedan 1997. Hon har hållit på i 15 år och är fortfarande lika bra. En simmare är vanligtvis slut efter halva den tiden. Man orkar inte det, men det gör Alshammar och fan vad jag älskar alla som bevisar motsatsen.  



Atheltic fitness-stjärnan
Ako Rahim

Kolla killens videor på hans pass. Kolla bilderna när han gör sina övningar i ett reportage i BODY. Inte sådär fluffigt svullen, bara sjukt massiva muskler utan någon som helst vätska i. Muskler byggda på slit. På hög nivå.



Extremsportaren
Fredrik Sträng

För några år sedan var jag på en föreläsning med honom och det som tagit honom dit han är idag är att ingen någonsin ska få tala om för honom vad han kan och inte kan göra. Någonsin. Vill man bestiga de sju världsdelarnas sju högsta toppar på sju månader så gör man det. Punkt slut.



Löparen
Sofi Lindberg

Hon styrketränar även som en häst, men bruden springer milen på runt 45 minuter. Det är mitt mål och dit ska jag. För övrigt är hon som en träningsmaskin och jag kan ju identifiera mig en del med henne. Inte hennes kropp för hon är grymt deffad (vilket jag inte är, haha) och jag tror hon är det lite av naturen. Inte för att det är en ursäkt, men vi har alla olika gener som vi sedan behandlar på olika sätt. Sofi är en grym inspirationskälla och jag väljer att se de bra sakerna.